Om man kunde spy upp stress, panik och ångest så skulle jag göra det just nu. En personlighet jag inte gillar hos mig själv är att jag är trög. Jag har fortfarande inte påbörjat med mitt projekt, jag hatar det över huvudtaget! Måste påbörja nu i veckan, det vet jag. Annars har jag engelska och naturkunskap att klara av. Men jag e så jävla trög som fortfarande inte gått till Majlis o pratat om det igen.
Jag är för trött för att gråta och skrika tyst om nätterna, men det är på kvällarna som jag ibland börjar tänka tanken på att skada mig. Jag är rädd att jag ska få nått sorts "återfall" efter att inte ha skurit mig på 3 år. Innerst inne vet jag att det inte tjänar någonting till att göra det, och det skulle bara bli pinsamt dagen efter. Speciellt om mamma kom på mig. Fan, fan, fan, fan! Jag ser inte fram emot efter studenten. Jag vill inte ens tänka tanken på hur resten av året kommer att se ut. Vad jag vet nu så måste jag leva på socialen och hänga på arbetsförmedlingen i Nynäshamn. Oh yeah, fan vilket kul liv.
Eh, det är bäst att jag slutar att skriva något mer innan jag får panik på riktigt.